Publicerad i Svenska Dagbladet 1 juni 2022
Fackföreningsrörelsen, med drygt 3,5 miljoner medlemmar, kan inte tiga still när regeringen skär kraftigt i det internationella biståndet. Regeringen måste tänka om: rasera inte det som tagit decennier att bygga upp, och som blir svårt att reparera. Regeringens beslut att finansiera flyktingmottagandet från Ukraina genom att ta från det internationella utvecklingsbiståndet gör att Sverige inte längre är ett föregångsland för det internationella solidaritetsarbetet med mänskliga rättigheter. Att minska Sveriges totala bistånd med 9,2 miljarder kronor innebär att nära en femtedel försvinner. En neddragning vi aldrig sett förut. Beslutet slår hårt mot samarbetet med människor i låg- och medelinkomstländer och mot Sveriges anseende internationellt. Det är ett brott mot våra internationella åtaganden och löftet om att Sverige ska vara världsbäst på bistånd. Det strider dessutom mot de så kallade Busan-principerna om biståndseffektivitet som anses vara viktiga för svenskt utvecklingssamarbete.
Redan före covid 19-pandemin såg vi en omvärld i kris, med klimatförändringar, krympande demokratiskt utrymme och allt fler arbetstagare utan trygg försörjning. Auktoritära ledare utnyttjar det osäkra världsläget och gör det allt svårare för allt fler att utnyttja sina mänskliga rättigheter. Fackligt aktiva trakasseras och till och med mördas när de höjer sina röster. När världen går åt fel håll är det inte läge för Sverige att backa. Fackligt utvecklingssamarbete är nyckeln till en hållbar framtid med anständiga arbetsvillkor för alla. Enligt FN-organen ILO och WHO dör 1,9 miljoner människor varje år på grund av sina jobb och efter pandemin saknas fortfarande fler än 100 miljoner arbetstillfällen. Det är först när människor kan försörja sig och har råd att låta barnen gå i skola som vi kan bygga en hoppfull värld med klimaträttvisa och demokratiska samhällen.
Svenska fackförbund och vår gemensamma biståndsorganisation Union to Union jobbar hårt och systematiskt tillsammans med fackförbund i låg- och medelinkomstländer för att skapa säkrare arbetsplatser, tryggare anställningar, bättre arbetsvillkor och en inkluderande klimatomställning. Fackföreningsrörelsen spelar också en viktig roll i att motarbeta antidemokratiska krafter och försvara mänskliga rättigheter. Våra samarbeten syftar också till att löntagare i låg- och medelinkomstländer som producerar det vi konsumerar också har rätt att kunna påverka sina liv.
Det fackliga förändringsarbetet är och måste vara långsiktigt. Det kan inte baseras på plötsliga beslut och rädsla för nedskärningar. När regeringens till synes ogenomtänkta beslut gör att det svenska civilsamhället inte längre kan stå upp för och garantera den långsiktigheten, hur bygger vi då tillit och framtidstro? Global solidaritet har alltid varit en grundsten i fackligt arbete, något vi är stolta över. Sverige måste fortsätta vara ett föregångsland i det internationella utvecklingssamarbetet. Regeringen måste stå upp för löftet om att stärka arbetet med mänskliga rättigheter i arbetslivet internationellt. Stoppa nedskärningen av det internationella biståndet nu.
Susanna Gideonsson LOs ordförande
Therese Svanström TCO:s ordförande
Göran Arrius, Sacos ordförande
Maria Nyberg, generalsekreterare Union to Union