Publicerad i Aftonbladet 2 januari2021
Vår sjukförsäkring är trasig. Och den drabbar vanligt folk varje dag. Elektrikern som skadat handen och foten - och blir utan ersättning. Städaren som skadat ryggen men som måste tillbaka till jobbet fast hon inte är frisk. Undersköterskan som vårdat covidsjuka, som själv blir smittad – och sedan utförsäkras.
Under den senaste året har vi fått otaliga vittnesmål från LO-förbundsmedlemmar som är för sjuka för att kunna arbeta men som Försäkringskassan tycker är för friska för att få sjukpenning. Det har fått pågå i många år, men det blir ännu mer provocerande i en pandemi.
LO-förbundens medlemmar kan nämligen inte arbeta hemifrån. De står i frontlinjen i kampen mot viruset. Att tillfälligt pausa 180-dagarsprövningen så som nu sker är bra. Den nya undantagsregeln som ska införas i mars nästa år går också i rätt riktning. Men detta räcker inte.
Det behövs mer än tillfälliga och mindre justeringar i regelverket för att människor som drabbas av sjukdom ska känna trygghet också efter mars 2021. Det är faktiskt pinsamt att regeringen inte mäktat med att ordentligt reparera sjukförsäkringen som Sveriges samlade löntagare länge krävt. Att inte lyssna på 3,5 miljoner människor som finns inom LO, TCO och Saco kan stå Miljöpartiet och Socialdemokraterna dyrt efter nästa val.
För ett år sedan presenterade Claes Jansson en utredning som bland annat konstaterade att Försäkringskassan måste ange vilken typ av arbeten de prövar arbetsförmågan mot. Trots att LO, TCO, Saco, Arbetsförmedlingen, och andra tunga remissinstanser samt ledande välfärdsforskare har ställt sig bakom förslagen har inget hänt.
Det verkar som om det politiska spelet är viktigare än att se till att den som blir sjuk faktiskt kan känna sig trygg. Något som borde vara självklart i ett land som gärna framhäver sig som ett av världens mest jämlika.Det är också ett svaghetstecken för den här regeringen att inte kunna genomföra det man vill inom ett så centralt område. I ord säger man att detta är helt avgörande men när det väl kommer till kritan blir det ett duttande i marginalen, det håller inte.
Vad vi behöver nu är rejäla, långsiktiga och väl förankrade reformer.
LO vill bland annat att den orimliga prövningen av arbetsförmågan mot en fiktiv arbetsmarknad som görs efter ett halvt års sjukskrivning ska upphöra helt och permanent. Försäkringskassan måste i stället tydligt ange vilken typ av arbeten de anser att den försäkrade kan ta. Myndigheten måste också underbygga sina beslut på ett bättre sätt. De senaste åren har vi sett allt för många exempel på hur LO-förbundsmedlemmar fått sin rehabilitering avbruten av för snäva tidsgränser.
Vi vill att villkoren i sjukförsäkringen för tidsbegränsat anställda ska förbättras. LO tycker dessutom att karensavdraget måste avskaffas. I dag tvingas alltför många LO-förbundsmedlemmar att gå till jobbet fastän de är sjuka. De har helt enkelt inte råd att stanna och därmed ökar risken för sprittspridning.
Det är inte rimligt att Sverige, som enda nordiska land, ska ha en smittspridningsmekanism inbyggd i sjukförsäkringen. Flera medier har rapporterat att antalet människor som blivit utförsäkrade efter 180 dagar har ökat under år 2020. Det är inte värdigt ett modernt samhälle att lämna sjuka människor i sticket.
Vi kommer inte att ge oss förrän vi har en trygg sjukförsäkring för alla LO-förbundens medlemmar. Det räcker inte med tillfälliga lösningar och småduttande. Sjukförsäkringen behöver repareras i grunden och permanent!
Lisa Bengtsson, LOs andre vice ordförande