Publicerad på dn.se 1 maj 2020
Vårt land befinner sig nu i den allvarligaste kris de flesta av oss någonsin har upplevt. Framför allt är det en kris för att människor har drabbats av ett farligt virus. Men också för att pandemin slår sönder så mycket av det vi har byggt upp tillsammans. Corona har tvärbromsat Sverige.
Samtidigt är det LO-förbundens medlemmar som nu håller samhället uppe. De kan sällan välja att arbeta hemma. I stället står de i frontlinjen i kampen mot viruset, alltför ofta utan tillräckligt skydd.
Låt oss därför göra en sak fullkomligt klar: Vi accepterar inte att våra medlemmar utsätts för i värsta fall livsfarlig smitta för att de gör sitt jobb. Det är varje arbetsgivares ansvar att se till att de anställda kan göra sitt jobb utan att riskera liv och hälsa.
Smittskyddet måste givetvis ha högsta prioritet. Samtidigt gör de nödvändiga åtgärderna för att bekämpa smittan stor skada på vår ekonomi. Sverige är på väg mot en arbetslöshetskris. Sedan första mars har nästan 100 000 personer skrivit in sig som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen.
Under samma period har 60 000 personer varslats om uppsägning. Politiken måste nu förhindra att ett stort antal företag läggs ner och att jobb försvinner. Det bäddar också för en snabbare återhämtning.
Vi accepterar inte att våra medlemmar utsätts för i värsta fall livsfarlig smitta för att de gör sitt jobb. Det är varje arbetsgivares ansvar att se till att de anställda kan göra sitt jobb utan att riskera liv och hälsa.
När vi sen tar oss ur den akuta krisen måste vi skapa en tryggare arbetsmarknad och ett mer jämlikt samhälle. Vi måste rusta vårt land med färre osäkra anställningar, bättre välfärd, tryggare löntagare samt investeringar i det som bygger samhället starkt.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen har agerat snabbt och kraftfullt för att hantera krisen. Men insatserna måste förstärkas ytterligare, och kompletteras med fler:
1. Trygga välfärden.
Kommuner och regioner behöver minst 30 miljarder kronor ytterligare per år för att klara välfärden, som redan före krisen var underfinansierad. Statsbidragen måste öka och vara permanenta för att kommunerna ska klara både den demografiska utmaningen och lösa underbemanningen inom såväl äldreomsorgen som barnomsorg och LSS. Staten bör också ta initiativ till satsningar på utbildning med syfte att förstärka bemanningen inom framför allt vård och omsorg.
2. Förstärk modellen med korttidspermittering.
Redan i dag omfattas omkring två miljoner löntagare, genom drygt 500 nya kollektivavtal, av systemet med korttidspermittering. Det är en mycket bra krispolitik som räddar jobb. Men för att skydda fler löntagare från arbetslöshet och fler företag från konkurs behöver systemet bli ännu bättre. I dag finns möjlighet att permittera på upp till 80 procent. Men under en kortare period behövs även möjligheten till heltidspermittering, där staten tar största delen av kostnaden.
För att undvika skattefusk och utnyttjande av anställda måste krav ställas på kollektivavtal eller hängavtal. Självklart måste de företag som får stöd från skattebetalarna också stoppa aktieutdelningar och direktörsbonusar. Det behövs också omfattande utbildning och kompetenshöjande åtgärder under den frigjorda tiden för löntagare som permitteras.
3. Skydda de arbetslösa.
Många som nu blir arbetslösa har haft osäkra anställningar. För dem är skyddsnätet i Sverige svagt. Många har inte kunnat kvalificerat sig till a-kassan. Men även de måste givetvis få ekonomiskt skydd. Ingen ska behöva be om försörjningsstöd eller tvingas lämna sitt hem enbart för att de förlorat jobbet. Därför är det bra att regeringen snabbt sett till att fler kan omfattas av a-kassan. Men administrationen måste förenklas för att förkorta handläggningstiderna. Folk måste få sina pengar i tid för att kunna betala sina räkningar.
I krisens tid blir dock fördelarna med gemensamma lösningar tydligare. Det som sker nu kan inte hanteras av marknaden.
Regeringen har höjt taket i a-kassan till 1 200 kronor om dagen de första 100 dagarna. Därmed försäkras inkomster på upp till 33 000 kronor. Men höjningen är bara tillfällig och många kommer att vara arbetslösa längre än så. Därför bör förstärkningen bli permanent. Taket behöver höjas och gälla hela ersättningsperioden. Det kommer att bli avgörande när arbetslösheten i allt större utsträckning består av de som haft en månadslön över 25 000 kronor.
4. Stöd omställning till de nya jobben.
LO välkomnar att staten bygger ut utbildningsformer, inte minst yrkesutbildningar. Nu behöver regering och riksdag också ge arbetslösa goda möjligheter till studiefinansiering. Använd arbetslöshetskrisen till att utbilda till bristyrken. Låt människor studera på Komvux, Yrkesvux och Yrkeshögskola med arbetsmarknadspolitisk ersättning. Det krävs också ett totalt stopp för nyliberala experiment och reformer av Arbetsförmedlingen.
5. Öka stimulanserna till infrastruktur, digitalisering och klimat.
Staten bör kraftigt öka statsbidragen till att renovera och uppgradera svensk infrastruktur, särskilt för elektricitet och datatrafik. Tillstånds- och planeringsprocesser behöver förenklas och snabbas upp för att korta startsträckan för infrastrukturprojekt.
Offentliga aktörer bör redan nu planera för att tidigarelägga upphandlingar kring nya infrastrukturprojekt samtidigt som redan planerat underhåll och byggnationer måste fortsätta. Ökade resurser bör också riktas mot järnväg och annan transportinfrastruktur samt mot energi- och klimatåtgärder. Kraven på schyssta arbetsvillkor i offentliga upphandlingar måste också skärpas.
Det som historiskt har byggt Sverige starkt, en väl fungerande välfärd och en arbetsmarknad som ger trygghet vid omställningar, har under lång tid skalats ned. Det starka samhället har i stället ersatts av nyliberala skrivbordsprodukter med fokus på marknadslösningar och privatiseringar.
I krisens tid blir dock fördelarna med gemensamma lösningar tydligare. Det som sker nu kan inte hanteras av marknaden. Det kan bara hanteras gemensamt, genom att bygga vidare på den svenska modellen.
Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande
Therese Guovelin, LO:s förste vice ordförande
Berit Müllerström, LO:s andre vice ordförande
Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare
Tobias Baudin, ordförande Kommunalarbetareförbundet
Marie Nilsson, ordförande IF Metall
Susanna Gideonsson, ordförande Handelsanställdas förbund
Johan Lindholm, ordförande Byggnadsarbetareförbundet
Valle Karlsson, ordförande Seko
Tommy Wreeth, ordförande Transportarbetareförbundet
Per-Olof Sjöö, ordförande GS
Malin Ackholt, ordförande Hotell och Restaurangfacket
Magnus Pettersson, ordförande Fastighetsanställdas förbund
Eva Guovelin, ordförande Livsmedelsarbetareförbundet
Urban Pettersson, ordförande Elektrikerförbundet
Mikael Johansson, ordförande Målareförbundet
Pontus Georgsson, ordförande Pappersindustriarbetareförbundet
Jan Granvik, ordförande Musikerförbundet