Sverige är som nation i hög grad beroende av en framgångsrik exportindustri, för uppbyggnaden och bibehållandet av den tillväxt och den välfärd som vi under lång tid vant oss vid och som ofta tas för given. En förutsättning för att industrin skall kunna fortsätta att vara detta draglok i ekonomin är att de kostnadsökningar som industrin belastas med i de kollektivavtal som förhandlas fram i avtalsrörelserna ligger på en nivå som innebär att industrins internationella konkurrenskraft bibehålls/stärks, och inte försvagas.
I Sverige har parterna på arbetsmarknaden mot denna bakgrund under lång tid arbetat utifrån en modell där parterna inom industrin varit normerande, och där den norm, eller det ”märke” som industrin sätter följs och respekteras av övriga delar av arbetsmarknaden i de avtal som förhandlas och träffas efter industrin. Denna modell har enligt Svenskt Näringslivs och LO:s uppfattning i huvudsak varit framgångsrik, på så sätt att den i huvudsak har inneburit kostnadsökningar för företagen på en rimlig nivå, och också reallöneförstärkningar för medarbetarna på en god nivå.
Modellen har fram till och med avtalsrörelsen 2013 inneburit en stark samverkan såväl på arbetsgivarsidan som på arbetstagarsidan, vilket har bidragit starkt till att modellen har varit framgångsrik. Inför avtalsrörelsen 2016 har det emellertid inte lyckats att etablera sedvanlig samverkan mellan LO:s förbund, vilket Svenskt Näringsliv och LO bedömer som riskfyllt när det gäller utfallet av årets förhandlingar. Detta inte minst mot bakgrund av de utmaningar i övrigt som är för handen i Sverige för närvarande.
Mot bakgrund av ovanstående och med anledning av att det nu träffats kollektivavtal mellan arbetsgivarförbunden och facken inom industrin och handeln för tiden 1 april 2016 – 31 mars 2017, rekommenderar nu Svenskt Näringsliv och LO gemensamt de parter på arbetsmarknaden som har kvar att träffa sina avtal att, liksom tidigare år när den formella fackliga samordningen funnits på plats, betrakta de träffade avtalen som normerande, och en kostnadsnorm att följa vid tecknandet av sina avtal. Svenskt Näringsliv och LO rekommenderar gemensamt de efterföljande parterna på arbetsgivar- och arbetstagarsidan att betrakta dessa avtal som norm vad gäller löneökningar i såväl procent som kronor. Avtalen skall respekteras i sedvanliga förhandlingar om ingångslöner, utgående löner och allmänna anställningsvillkor i de kommande överenskommelserna för perioden.
LO förbehåller sig rätten att stötta Kommunal i sin uttalade önskan att höja undersköterskekollektivets löner utöver detta märke.
Stockholm 4 april 2016
| Svenskt Näringsliv | Landsorganisationen i Sverige |
| Carola Lemne | Karl-Petter Thorwaldsson |
| Peter Jeppsson | Torbjörn Johansson |